10.04::Utanför
Det var luften jag märkte först. Tryckskillnaden. Ljudet. Som om världen där ute andades – på riktigt, brutalt, ofiltrerat.
Jag klev ut på en metallplattform som hängde ut från kupolens struktur.
Ovanför: en mörk himmel utan stjärnor eller måne.
Nedanför: ljus. Rörelse. Ett pulserande kaos som som såg ut att röra på sig.
Tusen och åter tusen rökpelare från taken skapade ett dis som låg som ett lock över staden nedanför. Jag såg torn av korrugerad plåt, skenor som korsade varandra i luften, skärmar som blinkade i mättade färger jag aldrig sett i Theta-One. Och ljudet. Staden lät som ett djur.
En spiraltrappa ledde ner längs sidan av kupolen. Inget räcke. Bara steg i rostig metall. Jag såg tillbaka mot kupolen som skimrade i grönt utifrån. Skickade en tanke till mamma och pappa: ”Jag lovar, jag ska vara försiktig”.
Sen började jag gå.