12.04::CZ-02-Γ (2)
Dofterna här… Jag trodde jag visste vad lukt var. Men här är doft något levande. Den rör sig i alla dimensioner, pressar sig mot huden, smyger in genom kläderna, attackerar luktsinnet.
Stekos. Utsöndring. Jasmin. Olja. Diesel. Bränt gummi. Svett. Någon brände rökelse. Någon annan brände hår.
Det vidriga blandas med det underbara. Jag gick förbi ett stånd där någon sålde söta, syrade frukter – de doftade som något förbjudet. Något som borde hållas gömt i mörker. Men jag kunde inte låta bli att andas in.
Jag sov på kisthotellet igen. Mannen bakom plexiglaset var densamme. Men han kände inte igen mig, eller så låtsades han inte göra det. Jag började känna igen ljuden i kapslarna intill. Någon talade i sömnen. Någon med hosta som fastnat i halsen.