NH: Terminallogg 41-09-KD-Δ [2]
NEUE HANSA KONSORTIUM / NETZWERKÜBERWACHUNG :: CZ-01—NIVÅ -5
Fem nivåer under sektorens kontrollerade gatuplan låg terminalcentret – en kapslad nodstruktur av betong och blyglas. Temperaturen hölls vid exakt 17,3 grader. Ljuset kom från takpaneler i kevlarförseglad plast, filtrerat genom damm och åratal av artificiellt sken. Allt var grågrönt, dämpat, glanslöst.
Tangenternas knatter. Linjer av kod flöt vertikalt över skärmar som aldrig blinkade. Övervakningsmoduler. Nätverksresonans. Signalpaket. Allt i syntax. Inga ikoner. Inga färger.
41-09-KD-Δ satt vid arbetsstation ZK-VI/041B. Ryggen rak. Blicken fixerad. Händerna vilade mot terminalens tangentpanel. Den svarade långsammare än den borde.
Skärmen flimrade till.
Ett statiskt fönster öppnade sig. 0.000 Hz. Ingen paketdata. Ingen ursprungssignatur. En absolut nollsignal i SubNet-Δ:14. Den låg kvar i 3.2 sekunder. Sedan försvann den.
Han försökte logga händelsen, men modulen stängde sig innan processen slutfördes. Ingen sparfil. Ingen logg. Ingenting. Men han mindes det – inte som kod, utan som närvaro. En tystnad som motsatte sig.
Dörrarna till lokalen gled upp utan ljud.
Två operatörer i NH:s inre säkerhetsdräkt. Visiren speglade skärmljuset. Inga gradbeteckningar. Inga namnbrickor. Bara svart textil och procedur.
En hand lades på hans axel. Ingen begäran. Inte hårt, inte hotfullt. Bara som ett meddelande. En gest, ingen begäran. Det fanns ett protokoll att förhålla sig till nu. Han visste det. Han reste sig. Lämnade arbetsstationen olåst.
Kodrutinen i bakhuvudet viskade: 471::243:Överföringsavbrott; Intern utvärdering.
De rörde sig genom korridorer med nollreflekterande väggar. Andra operatörer arbetade vidare. Inga röster. Inga blickar. Tangenter fortsatte klicka.
Ljudet av deras steg dämpades av akustiska ytskikt. Ingen doft. Ingen riktning. Bara en lång passage.
I glasreflexen såg han sig själv multipliceras. Samma ansikte. Inga variationer. Bara vinklar.
Ingen förklaring gavs. Inga frågor ställdes. Men alla visste vad det innebar att föras bort i tystnad: utvärdering av avvikelse.
Och under huden – kvar i nervsystemet – pulserade frånvaron fortfarande. Inte som data. Inte som tankemönster.
Bara: tystnad.